Amanda

men jag vaknade. kanske pga av ett brytande oljud. jag vet vad det var.
lika bra det kanske för jag hade typ stängt in katten mellan mina ben som. men hon såg ut att trivas.
men det var ett hemskt oljud där jag var så jag omflyttade.
dagen har varit seg. väldigt seg.
har hunnit med det mesta på tv vilket bara var skit.
ingenting på tv.
kasst. tvn borde skämmas.
nån sa nån gång att man kanske inte ser saker förän man är redo att se dom.
Det kändes rätt nånstans. det kanske är så det är.
det stämmer. i vissa fall. i dom viktiga fallen?
eller dom oviktiga kanske?
iaf så gör vi vad vi kan. när vi kan. Om vi kan. och annars gör vi det inte.
och så är det inget mer med det.
Fast jag vet, att det är väldigt mycket mer än så.
varför är vi så rädda för vad som kanske kommer hända?
kan vi inte hantera att vi bara inte kan?
eller finns det nått som man inte kan göra? då det blir helt stopp?


alltid ska jag då överdriva. jag är bara mesig.
och virrade till det gjorde jag också. fick inte till min poäng så som jag brukar.
klockan är 4 jag har min andlednig.