Ett Sanningen's ord



känner mig som ett äpple bland en massa rost utan Alexander.
som om att jag inte passar in någonstans.
två dagar har gått, och det är två dagar helt för mycket.
vill inte vara utan honom en sekund.
så ska gå och lägga mig och hoppas att imorgon kommer riktigt snart.
tack mamma för värmekudden :)
blir ännu gladare om jag får en katt!
med blåa ögon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0