Amanda

verkligen. jag ber så mycket om ursäkt över mitt beteende. ingenlustingenmöjlighet att blogga betteendet.
jag har varit hos julias syster liza i tåsjö varit i fredrika - som är ett ställe och inte en människa.
åkt buss från fredika till umeå bytt buss till skeå.
köpt en massa pennor och ritat rätt mkt men glömde attt fota/ta hem.
lämnade kamerar med mormor&morfar som kommer hem tisdag då jag tänker visa en massa bilder som jag jag har tagit tagit. mestadels på blommor men sådant är väll alltid roligt.
just nu städar jag. eller inte just i detta ögonblick och kanske inte i de nästa heller. men såsmåning om.
jag har väldigt mkt järnbrist pga ovanlig kost under min långa resa.
så jag mår jätteilla.....
Min Alexander ville att jag skulle skriva om någon annan så här är historien om den blåa hippåknusis.

Det var en gång. En gång. nämligare en gång för 5 år och 4 månader 2 veckor och 45 minuter sedan.
Den blåa hippåknusisen satt inne i sin grotta i den gröna sofan som likande ett ihopsjunket päron.
Han tänkte på dom små fåren han hade sett bada i sjön några kilometer från affären där han brukade köpa sin mjölk.
Han var bekymrad, han ville så gärna prata med fåren, men hippåknusisen visste inte om han skulle förstå vad dom sa eller om dom skulle förstå vad han så. Han tyckte ju att fåren var så vackra.


hippåknusisen

fortsättning följer....