Alltid är det nått.

Inte mycket men faktiskt. Alltid nått.
Det jag hade tänkt erkänna nu är att jag är otroligt.. känslig är nog inte rätt ord.
Men det är knappt att jag kan se en film utan att storflänna.
Men jag ser det som ett tecken på att jag har sympati för andra människor.
Känner mig rätt tom. kanske är det stressen som kommer anfallande som en flock elefanter.
Känslan av att bevaka sig själv, man är där men inte där. man flyger omkring. tittar på sig själv.
Och nu sitter jag inte här och hittar på. Stunderna då man inte kan göra nått, fast man ändå gör nått.
Iaf så har min dag varit rätt tråkig. har varit ute och sprungit jäeeey för mig och mi madre.
Sitter här och lyssnar på Simon&garfunkel. Får mig att känna mig ännu tommare.
och fråga mig inte varför för jag kan då säga att jag har 110% okontroll över mina känslor.
Åter igen är jag 15år, det säger väl allt.
Vill att tiden ska stanna. Att allt ska stå still en stund.
det är söndag.
och jag ska sova.
när jag vaknar ska jag ta min kamera och cykla nånstans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0